söndag 27 september 2015

September-summering!

Dagarna som är kvar av den första höstmånaden är lätträknade. Sen kommer oktober och det betyder USA för mig i år! Jag summerar månaden som har gått i en massa bilder… Många cykeltimmar har det blivit… 




Men också mycket löpning, på stig och på asfalt! Man behöver båda, jag har genom åren sprungit alldeles för mycket på asfalt och försöker vänja mig av med det då jag dessutom har fantastiskt bra möjligheter att springa både tekniska stigar och elljusspår inom närområdet.


Växjö Runt är en cykelled på drygt 40 km och den sprang jag för några veckor sen. Regnet öste ner stor del av tiden och det mjuka underlaget var sugande för benen! Bra träning för ben och huvud! Snittkilometrarna på 5 minuter gav ett bra distanspass.

Simmade sista OW-passet för en dryg vecka sedan, kylan åt upp mig ju längre tiden gick och jag kände mig riktigt svag och stel mot slutet, that’s enough! Om det blåste mycket vid IRONMAN Kalmar i år så var vinden ett par snäpp vassare förra helgen… 21 riktigt blåsiga mil med snittet på 35 km/h gav hopp om cykelbenen även om det inte var någon toppendag direkt.





September har inte varit någon dans på rosor direkt. Det har blåst motvind överallt, just hang in there har det känts som alltför ofta… Några veckor till och sen lyser Florida-solen och det gör förhoppningsvis underverk!


lördag 5 september 2015

The water is still open!

Vi är en bit in i september och det är fortfarande riktigt bra förhållanden för öppet vatten-simning! Från sjösidan under veckan så har det bjudits på både alla nyanser av grått, men även också på strålande solsken! 


Jag har simmat mer öppet vatten än någonsin i år och uppskattar verkligen att ha en bra simsjö ett stenkast från där jag bor! Vattentemperaturen har sakta gått nedåt de senaste veckorna och den här veckan åkte neoprenhuvan på också. Jag kommer att fortsätta simma utomhus till jag efter ett pass tänker;  ”Idag var det FÖR kallt!”. Friheten i att simma öppet vatten är oslagbar!

måndag 31 augusti 2015

Sjö till Sjö, the story!

Vilken lördag det blev! Det var fantastiskt kul med swimrun! Det var pre-race möte på morgonen på Royal Corner mitt i Växjö och sen busstransport till starten ute i Öjaby! Hagberg och jag skulle springa avvaktande på första löpsträckan hade vi tänkt… Det var därför som vi snabbt låg först när farten blev fri efter den pacade starten… Första simsträckan var också den längsta, 800m. Vi kopplade ihop oss med lina och jag tog täten. Efter ungefär en fjärdedel så delade sig min högra paddel på mitten och den blev värd ingenting… Det var inget att göra åt, bara att simma vidare! Vi var först upp på andra sidan och hade skapat den luckan bakåt som vi hade tänkt, bra start! Därefter 5K stiglöpning ut till Kronobergs slottsruin för nästa simsträcka till Hissö. 
Trixig löpning med mycket rötter och stenar är en bra beskrivning av förhållandena på Hissö. Vi flöt fram i terrängen och var snart i vattnet igen för simningen över till Musön. Fortfarande i ledningen. En kort löpning över Musön och sen i vattnet igen och tillbaka till Hissö. På bron från Hissö blev vi passerade av ett jagande lag… Drygt 5K löpning från Hissö till Evedal via Evedalsåsen var nästa sträcka! Det började bli rätt varmt i våtdräkten och jag kände att det påverkade mig. Jag hade inte fått i mig tillräckligt med vätska. På pre-race mötet avslöjades det att man skulle kunna hoppa till sig bonustid vid hopptornet i Evedal. Varje höjdmeter gav motsvarande tid i minuter. 
När vi kom dit hade det ledande laget precis hoppat och tvåan som var precis framför oss skulle göra detsamma. Vi hade först tänkt avstå hoppet, men när scenariot såg ut på det sättet så var det inget att fundera på! ”Vi hoppar”, sa jag! ”Från?”, sa Hagberg. Tian svarade jag, samtidigt som jag tog av simprylarna på bryggan. Funderade inte särskilt mycket, klättrade uppför stegen och fortsatte rätt ut i luften! Jag har hoppat från 10 meter innan så det var ingen ny upplevelse. På med simprylarna igen och jag hade dessutom fått ett par nya paddlar av Dennis. Skönt med simning för jag var rejält varm när vi kom till Evedal. 500-meterssimningen därifrån tog oss från tredjeplatsen till andraplatsen igen!
Några korta sim- och löpsträckor följde sedan och efter att ha simmat i Toftasjön väntade 8K löpning. Vi hade varit för ivriga i vattnet där och missade vätskestationen precis innan… Det påverkade mig mest och jag saktade verkligen ner oss 5-6K in på den långa löpsträckan. Vätskestationen precis innan simningen i Trummen var verkligen efterlängtad, men den kom för sent! Det kändes bättre efter påfyllnad av vätska och svalkande simning, men det gick inte att ta igen förlorad tid och placering… Därefter ett par kilometer löpning till den avslutande simningen över Växjösjön. En kort löpning från Lagunen till målgången och vi sprang i mål som fyra! 
Klockan på strax under fyra timmar för distansen 3.3K simning och 30K stiglöpning. Bra teamwork och en riktigt kul tävlingsdag! Det kommer definitivt bli fler swimrun-tävlingar! Tack till er som var ute på banan och supportade, guld värt!

fredag 28 augusti 2015

Sjö till Sjö

Jag hade egentligen tänkt spara swimrun-premiären till nästa år eftersom jag bl.a. har 5 IRONMAN-tävlingar att hålla reda på i år. Men när Jonas (bl.a. 2x vinnare Rockman) drog sig ur Sjö till Sjö i början på veckan och frågade om jag ville ha platsen så var jag inte sen att tacka ja! Never miss a challenge!
Tillsammans med triathlon-kollegan C Hagberg formar vi Alutrade Adventure Team och är laddade för en kul tävling imorgon! ”Team building” i- och runt Växjösjön under veckan och förberedelserna känns bra! 3.3K simning och 30K löpning i Växjös närområde skapar Sjö till Sjö! Sim- och löpformen känns ok, men med bara fyra träningsfria dagar sen målgången i Kalmar för två veckor sedan så är inte vilokontot överfyllt i all fall! Motivationen är på topp och det ska bli riktigt kul att tävla igen!

lördag 22 augusti 2015

IRONMAN Sweden, en vecka senare…

Långa resor efter IRONMAN-tävlingarna är mer vanligt än ovanligt, men det är absolut inget som påskyndar återhämtningen och därför är tävlingen i Kalmar himmelriket i det avseendet! Jag var tillbaka på cykeln i tisdags för att stimulera återhämtningen och återfå balansen i kroppen. Inga skadekänningar eller liknande efter tävlingen förra helgen, skönt! 1-2 veckor med mestadels lugn och begränsad träning kommer nu att följa innan jag sedan vänder blicken västerut mot de avslutande IRONMAN-tävlingarna i USA senare i höst! 

Det kommer text och bilder om IM Sweden också, stay tuned! Det har varit fantastiska morgnar och kvällar i Toftasjön i år. Den här veckan har inte varit något undantag. Christian och jag simmade till solen gick ner häromdagen, magisk simkväll!


tisdag 11 augusti 2015

IRONMAN Sweden, revanschsugen!

Klockan stannade på 10.00.57 i Kalmar förra året, jag var fruktansvärt besviken! Fram till kilometer 18 på löpningen hade jag inte velat göra något annorlunda. Jag hade 25:e snabbaste cykeltid totalt i tävlingen och det var magiskt tomt när jag kom till T2! Men knappt halvvägs genom löpningen fick jag långfingret av magen… Första gångsteget och jag såg tiden rinna iväg… Jag uttryckte till och med min besvikelse verbalt i den stunden. Det gör jag mycket sällan, så jag var verkligen inte nöjd…

Med familj och många vänner på plats i Kalmar är det en tävling där jag verkligen vill lyckas! För en månad sedan var det countdown till IRONMAN Switzerland… Jag känner mig ännu starkare- och mer förberedd inför tävlingen till helgen. Jag hoppas på mindre besvär i år och ett bra race! Vi ses i Kalmar!

söndag 9 augusti 2015

IRONMAN Switzerland, the story!

IRONMAN Switzerland, vilken solskenshistoria! Det blir ett allt-i-ett-inlägg från tiden i Zürich med bilder i kronologisk ordning! Det var lite kyligt i Köpenhamn dagen innan avresan till Zürich… Men en tvåtimmarsflight söderut gjorde stor skillnad! Det var 30-35 grader alla dagar i Zürich, åska och ösregn på lördagsmorgonen dagen innan tävlingen, annars bara några lätta regnskurar.



Några lätta träningspass i värmen, registrering, pre-race möte och incheckning av cykeln. De vanliga punkterna att bocka av dagarna innan en IM-tävling alltså! Pre-race mötet på fredagseftermiddagen alltså… Det ägde rum i ett stort tält utan ventilation, om det var 35 grader utanför så var det betydligt mer där inne… Crazy hot säger jag bara, jag trodde det skulle vara den lättaste delen av tävlingen! ;-)
Jag simmade i Zürichsjön på fredagen med simdräkt och tänkte; inte en chans att jag tävlar i våtdräkt på söndag! Så blev det inte heller, beslutet om att simningen skulle vara utan våtdräkt kom redan på lördagskvällen!





Bodde på det hotell som låg närmast tävlingsområdet, kunde inte ha bott bättre heller för den delen. Det var lagom gångavstånd till start/mål-området på tävlingsdagen. Fixade det sista med cykeln på tävlingsmorgonen och gick sen till simstarten. Jag kände mig nästan för lugn. Värmde upp i vattnet och hittade det riktiga tävlingsfokuset, härligt! Minuterna innan simstarten annonserades det i högtalarna att det var åska på väg! Om det skulle dra in över tävlingsområdet fanns det risk att simningen skulle bli nerkortad till ett varv. Simbanan i Zürich har det som kallas ”Australian exit”, man gör en landpassage under simningen. I det här fallet innebär det att man springer över en liten ö. Vi skulle inte få korsa ön och påbörja varv två om åskovädret drog in.



”Rullande” simstart från 06.45 för age groupers. Inte särskilt dramatiskt. Några som definitivt hade överskattat sin förmåga, men men… I och med att det fanns en risk för att det inte skulle bli något andra varv så simmade jag lite hårdare än jag annars skulle ha gjort. Det blev ett andra simvarv och det var lite för långt dessutom… Det kan man se om man jämför tider med andra tävlande. Många har anmärkningsvärda avvikelser i snittfarten mellan första och andra varvet. Pratade med några efter tävlingen som hade simmat med klocka (varför man nu gör det?) och de hade betydligt längre distans än 3860 m… Uppe ur vattnet efter 1h 12min. T1; inga konstigheter, en minut extra där kan vara mycket vunnen tid senare i tävlingen så ingen anledning till att stressa.

Cykelbanan hade jag inte sett något av tidigare, men inget som oroade. Banprofilen hade jag så klart i huvudet. Tvår varv med fyra backar där två var lite hårdare än de övriga. Genomgående för alla stigningar var att de föranleddes av skarpa svängar så man fick inte med sig mycket fart in i dem, härligt… Första varvet var jag euforisk över cykelbanan! Ändlöst platt i början längs med Zurichsjön, men sen bar det uppför och med betydligt mer teknisk- och kuperad cykling! Rondeller, skarpa svängar och mycket accelerationer, intensiv cykling stundtals! Härligt! Cykelbenen svarade bra, men jag cyklade återhållsamt!

Går det uppför, så går det också nerför… Efter tredje stigningen bar det utför ordentligt, självbevarelsedriften tog över nånstans när det gick 80 km/h+!  Inga serpentinsvängar direkt, utan mer bara rakt nerför! Det var lite dålig beläggning när det gick som fortast så flaskan mellan tempopinnarna kröp sakta men säkert ur hållaren… Inget jag kunde göra något åt, det vara bara hålla sig lugn och hoppas att den inte skulle hamna under hjulet! Från kilometer 70 ungefär så var man tillbaka längs med Zurichsjön och passerade dessutom tävlingsområdet på väg mot Heartbreak Hill. Fin backe! Inte så lång, men brant! Väldigt mycket publik, så vägbredden var ganska begränsad. Tänk Tour de France och bergsmålgång så är det en bra bild av hur det såg ut där! Det var aldrig trångt på cykelbanan annars. Varv två var väldigt mycket enmansshow. Såg en del drafting till och från under tävlingen, hur svårt kan det vara att följa reglerna? Come on! Fram till kilometer 140 ungefär så var läget under kontroll… Däromkring så började benen kännas tomma, utan anledning! Pacing:en hade varit bra och energitillförselen minutiös! Den där flaskan med Cola bakom sadeln som verkligen skulle komma väl till pass försvann i en sväng som föranleddes av ett farthinder, och därifrån gick det uppför, yeah… Inget drömläge direkt, bara några gel kvar och de skulle knappt hålla mig på banan under cyklingen. Jag fick spela ett säkert kort och sänkte intensiteten och hade ögonen på energi-stationen som var nästan 15 km bort! Jag tvingades till att stanna helt i energi-stationen vid 155 km. Det har aldrig hänt förut. Men det var inget att välja på. Drack typ en halv liter cola, tog med mig mer än så… Det var ungefär en kilometer till uppför, sen gick det snabbt utför igen! Jag har ingen bra förklaring till varför tanken höll på att bli helt tom. Jag pushade inte cyklingen speciellt hårt så det borde verkligen inte ha hänt! Heartbreak Hill kom för andra gången efter 175 km. Inte samma tryck uppför den gången som den första, konstigt hade det varit i så fall. Men givetvis var jag också påverkad av energikrisen tidigare under cyklingen. Klev av cykeln efter 5h 20min, ok, men inte mer än så! T2; löparskor, keps, gel och salttabletter, good to go!

Fyra löpvarv med två vändpunkter och varierat underlag, en del skarpa svängar och några tunnelpassager! Det var maratonet i Zürich! Värmen var verkligen på under eftermiddagen! Inte Texas-varmt, och framförallt inte 90% luftfuktighet, men det var hot hot hot! Trots vissa besvär under cyklingen så kändes löpbenen ganska bra, och jag kände mig fräsch i sinnet! Jag såg inget annat val än att gå igenom vätskestationerna för att få i mig tillräckligt med vätska och även kyla ner kroppen. Tidsödande, men vad var alternativet? Jag stannade till och med i några vätskestationer vid några tillfällen. Det fanns ispåsar under andra delen av varven, kroppen svarade väldigt bra på det. Hade en i varje hand och det var som dag och natt att springa med eller utan dem. Isen smälte dock snabbt och tyvärr sinade isförråden hos arrangören ju längre racet pågick… Varv tre var det mest krävande, bet ihop ordentligt, snart sista varvet… Det kom det också, och sen målgång! Härligt!



Det var en ganska jämn, men väldig långsam mara… Tveklöst påverkad av värmen, men i övrigt ganska problemfritt. Jag hade verkligen en snabbare mara än 4h 24min i mig, men var helt enkelt inte bättre i värmen! ”Kriget är över” skrev en kompis till mig i ett SMS efter tävlingen, och så kändes det faktiskt, kriget mot värmen! PB för både fristående maraton och IM-maraton har jag satt i 28-29 grader, men statistiken för IM-maraton i en bit över 30 grader är dyster. En begränsning, eller finns det bara mer att lära? Tiden får utvisa det! IRONMAN Sweden började jag tänka på redan samma kväll som målgången i Zürich… En månad mellan två IM-tävlingar kräver definitivt att ögonen är på återhämtningen direkt!